Skulle ut med kvällsmaten till rådjuren, det blåste som bara den, då hör man ju inte ett skvatt av vad som händer runtomkring...
Så kom jag där...lite mörkrädd som man är ...så blev det som en
stor halvcirkel runt mej med gröna ögon i samma höjd som jag
själv...Det lyste över allt i skenet från ficklampan, jädrans va
rädd jag va för rådjuren då! Knäna skaka, jag tänkte slänga maten
där jag stog, men tog mej i kragen och våga mej upp till
foderbordet...och dom bara stog där
Åh, va "harig" jag är då!!!
En riktig fegis faktiskt...Sen när jag kom in kändes det bra!
Mycket bra!
Pricis så där rädd blir jag för kosser åxå, fast jag älskar
kosser, helt plöttsligt blir jag rädd
*Undrar* hur
det kan va så...FEGIS, det e jag det! Mogge brukar skratta åt mej,
om vi stannar någonstanns för att titta på kosser, då kommer dom ju
alltid fram till staketet, nyfikna, men då har jag blitt rädd för
flera meter sen ja...









...
... Den e ju lurig... 
